Igår gjorde jag nått oväntat. Bara sådär. Vet att jag ibland klagar över slapphet i mage och rumpa men... Mannen föreslog en tur till lokala motionsspåret innan middagen! Han och dottern kunde promenera så jag kunde få jogga om jag ville?! Ehh okej... det är bara att nappa och kasta sig iväg. Man vill ju inte verka slö. Tydligen har jag väl beklagat mig en gång för mycket och nu är det bara att bita i gruset! För det var nämligen det jag nästan gjorde...
Tog i för kung och fosterland för att ta mig runt de 2,5 kilometrarna och hörde min inre röst säga -stanna INTE, du SKA jogga hela vägen! Hade ont i hela kroppen och kunde knappt andas när jag äntligen fick syn på mannen och dottern igen vid mållinjen. Varför utsätter man sig för detta? Det ska tydligen bli skönare när man gjort det några gånger... Kan det verkligen vara sant?
För att belöna mig själv för god insats slank det sedan ner en påse chips i kundvagnen vid kvällens butiksbesök. Kan man säga att jag är tillbaka på ruta noll då?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar