Köpt mer tid...

Alla som känner denna mamma vet vilken otrolig beslutsångest som råder inför större och väldigt ofta mindre beslut! För en månad sen, precis, införskaffades en kånken rygga till lillasyster i familjen. Mamman hade bestämt att den nog skulle vara ROSA! Den rosa ryggan kom hem och inspekterades. Mamman börjar tveka... Låter den ligga kvar i påsen med alla lappar på och bestämmer mig för att fundera någon dag. Det blir många dagar. Ser påsen varje gång jag öppnar garderoben och tar även ut den ibland... Vet att jag snart måste bestämma mig men det är ju så svårt!
Idag, med några enstaka timmar kvar innan vi åker på semester tar jag fram påsen igen... Borde jag inte byta till en RÖD istället?! Det är idag bytet måste ske enligt kvittot. Inköpt 12/6 och 30 dagars bytesrätt... Klockan är halv fyra och butiken har öppet till fem. Hinner jag om jag kastar i Agnes mellis och kastar mig på tunnelbanan?! Bestämmer mig för att ringa butiken och kolla.
De har inga röda kånken hemma. Slut hos leverantören. Nya till hösten. Nu är problemet löst tror ni?! Hon får ta den rosa då. Men nej! Den vänliga kvinnan talar om att det går absolut att byta även till hösten om kvitto finns och lapparna sitter kvar, för det är ju inte mitt fel att leverantören inte kan leverera!! Så nu har jag på mig till slutet av augusti att vela och fundera. Rosa eller röd? Det är frågan...

Nytt liv?

Igår gjorde jag nått oväntat. Bara sådär. Vet att jag ibland klagar över slapphet i mage och rumpa men... Mannen föreslog en tur till lokala motionsspåret innan middagen! Han och dottern kunde promenera så jag kunde få jogga om jag ville?! Ehh okej... det är bara att nappa och kasta sig iväg. Man vill ju inte verka slö. Tydligen har jag väl beklagat mig en gång för mycket och nu är det bara att bita i gruset! För det var nämligen det jag nästan gjorde...
Tog i för kung och fosterland för att ta mig runt de 2,5 kilometrarna och hörde min inre röst säga -stanna INTE, du SKA jogga hela vägen! Hade ont i hela kroppen och kunde knappt andas när jag äntligen fick syn på mannen och dottern igen vid mållinjen. Varför utsätter man sig för detta? Det ska tydligen bli skönare när man gjort det några gånger... Kan det verkligen vara sant?

För att belöna mig själv för god insats slank det sedan ner en påse chips i kundvagnen vid kvällens butiksbesök. Kan man säga att jag är tillbaka på ruta noll då?

Mammans egen blogg!

Har familjen en egen egotripp på nätet så kan väl jag också få ha en eller?..